Jag har funderat många gånger om jag ska skriva en bok om mitt liv och min uppväxt.
Jag och mina syskon har gått igenom en sjukt jobbig uppväxt med en alkohlist till pappa och en alkoholist till styvpappa.
Ett liv med misshandel, ett hus som håll på att förfalla, massa bråk och dålig ekonomi hemma och massa annat med.

Men varje gång jag tänker tillbaka på min barndom så blir jag bara ledsen men även glad över att den är förbi.

Jag önskar ingen att den ska behöva växa upp som vi gjorde. Den ända tryggheten och trösten var våran mormor.

Jag vet att jag inte är ensamen omatt växa upp med en jobbig barndom men alla är unika på deras vis.
Jag själv tycker om att läsa självbiografer så vi får se om min dröm om att skriva en egen bok blir sann.