Jag och Nova var hem till farmor/svärmor med förstoringen och lite andra kort.
Fikade och busade lite. På vägen hem så var jag upp på minneslunden och "pratade" lite med min mormor.
De var jobbigt de. Mina tårar rann ner för mina kinder.
Önskar så att mormor hade fått vara i liv och träffa Nova. Hon hade varit så stolt.
Saknar henne så. Älskade mormor. Varför?? Varför?? Varför jusst du mormor? Varför skulle du drabbas av canser och slitas i från oss?
Du lämnade ett sånt tomrum i våra hjärtan. Älskade lilla mormor. Saknar dig varje dag. De är så tomt utan dig. 70 år de är ingen ålder att gå bort i. Önskar du hade fått leva i massa år till.
När jag fick veta  av mamma att du hade canser så ringde jag och pratade med dig. Du lugnade mig och sa att du skulle klara de här.
Men tyvärr så fick du bara leva i 9 månade till.
Snälla mormor ge mig ett tecken att du finns vid min sida.

Älskade mormor du betydde så mycket för mig. Du var min trygghet i livet. Du fanns alltid där med öppna armar.

Älskar dig så mormor.